Klubb Årsta postterminal





Artiklar om Årsta - 12




Ett eko från förr

Med igenkännandets leende läser jag slutrapporten från projekt processanalys. Som ett eko från förr träffar texten mina minnesceller, de få som finns kvar, med ett nostalgiskt tonläge. Déjà vu tänker jag, déjà vu, och verkligheten känns plötsligt absurd. Ja så var vi där igen ingen har tydligen haft koll på produktionen eller ens haft en ambition att styra upp verksamheten. Jag kommer osökt att tänka på en av mina favoriter inom musiken, Captain Beefheart som i en av sina låtar sjunger "The dust blows forward and the dust blows back" ett citat som är ganska talande för postal verksamhet. Man spänner muskeln och slappnar av spänner igen och slappnar av. Så pågår verksamheten i vågor år ut och år in.

Chockartade uppvaknanden
Man efterlyser någon slags kontinuitet där dessa chockartade uppvaknanden med efterföljande stålbad undviks. Annars är processanalysen ett bra redskap för att komma till tals med diverse systemfel och ett bra initiativ från terminalchefen. Vi vet att våra medlemmar har många åsikter om och lider av, att processerna inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, men kanske borde ledningen lyssna mer på personalen för att få fram bra lösningar. Lösningar som måste balanseras gentemot personalens krav på en acceptabel arbetsmiljö. Arbetsmiljö sedd ur ett brett perspektiv dvs. inte bara den rent fysiska utan även psykosocial och i förhållande till den privata sfären där inte minst arbetstiden och förläggningen av den samma har stor betydelse.

Reell påverkan
Jag kommer att tänka på en reklamfilm som kördes i någon av våra fina innehållsrika och utvecklande tv-kanaler för ett antal år sedan "Jag är inte bara tandläkare utan även mamma/pappa". Så är det även med oss postanställda, vi har också ett privatliv. Men visst, förhållandena på arbetet påverkar oss i allra högsta grad, en dåligt fungerande organisation där den enskilde inte kan påverka eller ens överblicka och se helheten kan leda till en neråtgående spiral. Men det krävs en reell möjlighet till påverkan, en påverkan i de frågor som är av avgörande betydelse för den enskilde. Men dessa frågor avgörs ofta ovanför huvudet på personalen i gemen. På s.k. Bertil Nilsson nivå. Färgen på gardinerna i pausrummet ska inte förringas men om man ska bli tvungen att börja kl. 04.00 på morgonen eller kl. 07.00 har faktiskt en högre dignitet.

En karamell
Vill man dessutom få personalen med sig i ett utvecklingsarbete eller som det heter på modernt manegment fikonspråk, "commita sig till", blir man tvungen att som det också heter på samma fikonspråk leverera något till personalen. Och vad kunde vara bättre än anständiga arbetstider, bra arbetsmiljö och anständiga löner. Sug på den karamellen ni som sitter i ledningen.

Janne Gebring

Janne Gebring är ordförande i Klubb Årsta och Geografiska Rådet inom Produktionsområde Stockholm.





Varför?????

Nu när alla långa och krångliga årsmöten är över och vi valt nya förtroendevalda kan vi väl rikta in oss på fortsättningen. Vi måste rätt ta vara på det engagemang och den väl befogade vrede över försämrad arbetsmiljö och arbetsvillkor, som många medlemmar visar. Alla krafter måste utnyttjas för att åstadkomma förbättringar.

Fackligt arbete är minst sagt snårigt. Det är lätt att gräva ner sig långt ner i myllan. Det handlar om försäkringar och pensioner, förhandlingar om anpassade arbetstider, belysning i facken, buller i sorteringen, kyla och drag och bekymret med att få vardagen att fungera för alldeles för många människor, på alltför liten yta och med en skriksnål budget för förbättringar. Ibland känns det som att vara vaktmästare och ordningsvakt i en och samma person. Mycket tid och kraft går åt till att försöka hjälpa enskilda medlemmar som hamnar i trångmål på något sätt.
  Som facklig gräsrot får jag så lätt grodperspektiv på verkligheten.

Grodperspektiv
När jag var med arbetsmiljögruppen på vår enhet Stora brev, på besök till Segeltorp, fick jag syn på något som både fascinerade och skrämde. Plötsligt såg jag nog så tydligt vart framtiden hotar att sträcka sig. Något som fick mig att lämna mitt fackliga grodperspektiv.
  Våra Segeltorpskamrater visade oss runt i huset. Löshanteringen av paketen och den dåliga arbetsmiljön till trots, var det något helt annat som fick min fackliga puls att stiga. Det var när vi fick se lunchrummet på Segeltorp. Ett väldigt fint, välordnat och rymligt lunchrum med rejält med mikrougnar och diskbänkar, och en TV-hörna därtill. Säkert ett av Postens senast byggda. Kommer man från Årsta, med våra risiga pausutrymmen, så blir man lätt imponerad av sånt.

Glasväggen
Där, i ena hörnan av detta nybyggda lunchrum, som hade stora fina fönster ut med fri sikt, fanns en avgränsad del. Bakom glasväggen med en dörr som krävde kort och särskilt tillstånd fanns en VIP-avdelning. Det påminde mig om ett gigantiskt akvarium. För tillfället utan fiskar men med rekvisita som väntar på invånarna. Ett stort sittmöblemang i skinn med soffor och fåtöljer. En tjock matta av specialdesignat snitt. Lampor som tagna ur en heminredningskatalog från R.O.O.M.. I ett av Postens senast byggda lunchrum 2005, märks det hur man värderar sina anställda. Några få hamnar innanför glasväggen och det stora flertalet blir kvar utanför. Genom glaset kan man titta på varandra.

Signalen jag fick skrek:
Här görs det skillnad på folk och folk !!!!

Akvariet
Varför, bygger Posten in detta pausrum?
  Jag tänker på den personalgrupp som till största delen jobbar här. Unga, deltidsanställda, tidsbegränsade och behovsanställda. Utanför akvariet, de allra flesta av dem, bara några få kan se sig som särskilt privilegierade . Det är stor omsättning på folk, och många får sin första kontakt med arbetsmarknaden på Segeltorp. Varje dag på matrasten ser dom in genom den där glasväggen.

Är det så framtiden på Posten kommer att se ut?
Hur rimmar detta med "den goda arbetsplatsen", "engagerad personal" och "medinflytande"?
Hallo Erik Olsson, du kan väl svara! Du pratar ju så väl! Förklara detta!

Orienteringen
Mitt konkreta förslag är att SEKO förlägger åtminstone en utbildningsdag på Grundläggande Facklig Utbildning sk GFU, och en utbildningsdag i Arbetsrätt, till Segeltorps lunchrum. En facklig- politisk diskussion i den miljön, skulle öka medvetenheten och motivationen till att driva fackliga frågor hos deltagarna. Dessutom borde andra fackliga möten också kunna hållas där, så att allas våra mentala horisonter klarnar.

För det kan väl inte vara så att vi har förlorat orienteringen, tappat bort stigen och accepterat den väg som VIP-akvariet på Segeltorp så glasklart signalerar ?

Det börjar bli allvar nu!
  För det är så lätt att glömma bort vad vi egentligen håller på med. Vad arbetsmiljöfrågor, arbetsrätt, kollektivavtal och löneförhandlingar i grunden går ut på. Det finns mycket starka krafter igång för att begränsa dessa surt förvärvade fackliga rättigheter. Ingenting av detta är en självklarhet. Ser vi inte upp och upptäcker farorna som hotar, blir vi lätta offer för styrkor som är resursmässigt betydligt mäktigare än våra. En stark, medveten och engagerad facklig organisation som har de många medlemmarnas stöd, är det bästa försvaret.

Nu måste vi, som efter alla årsmöten blivit förtroendevalda, resa på oss bakom våra databurkar och ta sikte på horisonten, kolla in stjärnhimlen och hitta kompassriktningen. Vi borde allihop sätta oss framför den där glasväggen, spola tillbaka filmen, titta in i akvariet och börja med att ställa frågan:

VARFÖR ?

Eva Brattström





Förslag till uttalande om arbetsmiljön på Årsta

Till
Göran Sällqvist,
Vice VD
Chef för Produktion och Logistik
Posten AB


Överflyttningen av stora volymer från Norrköping och Tomteboda till Årsta har lett till en kraftigt försämrad arbetsmiljö på Årsta. Till exempel ökat buller, ökat drag och kyla, ökad trängsel, bristfällig utrustning, fler tunga lyft, otidsenlig maskinutrustning, underdimensionerat transportsystem, bristfälliga pausutrymmen, brist på toaletter och omklädningsrum, osv, osv. De dåliga golven kvarstår.

Inför projektet utlovades att arbetsmiljön inte skulle försämras utan snarare förbättras. Mot den bakgrunden kräver Klubb Årstas årsmöte att Årstaterminalen ges alla de resurser som behövs för att infria utställda löften.

En del av Postens vinst härrör från de rationaliseringar som vi har utsatts för. Vi kräver att få tillbaka de pengar som behövs för att åtgärda bristerna i vår terminal.

Kopia
Bertil Nilsson, chef för Posten Produktion

Uttalandet antogs vid Årstaklubbens årsmöte





Motion till klubbens årsmöte 2005

Undertecknad ber mötet tar avstånd en gång från all diskriminering, kränkning och mobbning på arbetsplatsen. Detta för emellanåt finns det tendenser till sånt beteende.

Dieter Haas





Motion gällande garanti att återfå sitt grundåtagande efter att man fått sjukersättning tills vidare på del av sitt åtagande.

I dagens situation kan det förekomma att personer med ett visst åtagande beviljats sjukersättning för en del av sitt åtagande. Det innebär att denne är fullt arbetsför på den resterande delen. I dag uppmanas den enskilde att säga upp sig alternativt bli uppsagd på den del som man beviljats sjukersättning tills vidare för. Arbetsgivaren säger att de har intentionerna att den anställde återfår sitt grundåtagande om denne blir frisk. Men intentioner är inte samma sak som rätten att återfå sitt tidigare åtagande.

Vi vill

Att SEKO verkar för att lagstiftningen ändras till rätten att återfå sitt tidigare åtagande när man blir frisk.





Motion till SEKO Klubba Årsta inför årsmötet 2005'

Bakgrund:
Under flera år har klubbens aktiviteter riktade mot unga medlemmar legat i träda. Detta mycket på grund av att vår medlemskår knappast har kunnat påvisa behovet. Vi har helt enkelt inte haft så många ungdomar i våra led.

Nu har vi sett en ökad tillströmning av nya och unga medlemmar. Mycket tack vare ett ökat engagemang i frågan om anställningsformer. Dessa ungdomar är i stor utsträckning tidsbegränsat anställda. Ett aktivt "uppsökeri" särskilt på Små/C5, har också gett resultat.

Eftersom anställningsformerna är sådana att många unga medarbetare arbetar över enhetsgränserna, är det naturligt att Klubben engagerar sig mer i ungdomsfrågor. På det viset kan vi väcka intresse och engagemang. Vi behöver förnyelse och föryngring om vi inte ska självdö.

Vi föreslår följande:

… att Klubben uppmanar sektionerna Stora, Små/C5, DIL och EPP att utse ungdomsansvariga

…. att Klubben utser en ungdomsansvarig som aktivt arbetar tillsammans med ungdomsansvariga i sektionerna

… att Klubben planerar in minst en riktad facklig aktivitet som vänder sig till unga medlemmar under kommande verksamhetsår

… att Klubben aktivt söker medel för riktade aktiviteter, både hos SEKO och hos LO

… att unga nya medlemmar ges möjlighet att utbilda sig i fackliga frågor utan att direkt ha blivit förtroendevalda. T ex studiecirkel med bidrag från CSN.

Jamshid Ghassemi ordf. Små
Eva Brattström. Ordf. Stora
Wojtek Roginski, ungdomsansvarig, Stora





Begränsad i tid, begränsad i rättigheter…tidsbegränsad!

Perfekt för arbetsgivaren. Du har folk bara när dom behövs. Kanonmat, skulle man kunna kalla dessa ofta unga människor, sugna på att jobba och gärna jobbar övertid. I över 10 års tid har man laborerat med tillfälliga lösningar på ett konstant problem. Det kan tyda på kvalitetsbrist i förmågan att planera organisationen efter verkligt behov. Det kan också vara en fullt medveten strategi som Posten anammat från modern "lean produktion" teori. Dock kan vi konstatera att ett konstant undantagsstillstånd synes råda sedan flera år.

"Ojdå ! det fattas folk. Kalla in kanonmaten …"
  Cyniskt och ett mått på dubbelmoral när Posten har som några av sina mål : "friska och engagerade medarbetare".

En armé av tidsbegränsat anställda räddar Årsta för stunden, dygnet runt. Dagsnoteringen varierar mellan 103 och 180 personer, arbetsgivaren har inte ens riktigt kollen på det själva. Mina exempel gäller i det här fallet Årsta, eftersom det är här jag jobbar. När jag träffade SEKO-folk på en konferens i höstas fick jag helt klart för mig att detta absolut inte är något specifikt för Årsta. Runt om i landet laboreras det hela tiden med olika former av tillfälliga anställningar. Märk väl, att detta bara handlar om tidsbegränsat anställda. Fast anställda deltidare som söker av förhöjda åtaganden är en historia för sig, som gör hela bilden ännu mer kaotisk. Som sagt lämnar jag den frågan därhän i det här sammanhanget.
  Två månader 53,5%, tre månader 78,5%, tre månader 47,5%, två månader 97,5%, ingenting i två månader, tre månader 53,5% osv osv. Ett laborerande som inte tyder på kvalitetsmedvetenhet från Postens sida i fråga om personalvård.

På sikt hotar detta vår fackliga organisation, samtidigt som det blir en ond cirkel för den enskilde medarbetaren.
  Samma personer återkommer nämligen med jämna mellanrum, utan att vi vet riktigt var . Vi känner igen många av dem som ständigt nygamla arbetskamrater. Ibland på natten, ibland på tidig morgon och sedan som extraanställda över julen.

Våra ungefär i dagsläget mellan 103 och 180 tidsbegränsat anställda, tvingas av arbetsmarknadsskäl, acceptera de förhållande som råder. Dom har få möjligheter att:

• Få ett eget hyreskontrakt
• Låna pengar i bank
• Planera sin semester
• Leva på sin lön, som nästan alltid är deltid, och längst ner på lönetrappan.

Från fackligt perspektiv kan vi väl erkänna att deras situation inte har uppmärksammats tillräckligt. Det har funnits ett ständigt dovt lågmält hot i bakgrunden. En risk för övertalighet och därmed svåra och påfrestande förhandlingar om uppsägningar av fast anställd personal. Det är inte lätt att veta vid vilket tillfälle man ska dra i nödbromsen och säga stopp. Alltid är det någonting på gång som gör att arbetsgivaren inte riktigt kan avgöra vilken bemanning man ska ha.
Ändå måste vi säga stopp någon gång!

"Kvalité, kvalité, kvalité..."ett mantra som då och då dyker upp vid olika sammanhang. Det är vårt viktigaste vapen mot våra konkurrenter i branschen. "Vi måste hålla vad vi lovar!" "På sikt är det vår möjlighet att ha övertaget!"
  Så får vi höra, när våra chefer talar till oss. För åtminstone ett hundratal av oss som jobbar på Årsta, klingar dessa ord falskt. Man kan tala om kluven tunga. Istället är man långt på väg att skapa en bild bland dessa tidsbegränsade, av en arbetsgivare som har inställningen "slit och släng" gentemot produktionspersonalen. I längden menar jag inte bara tidsbegränsade, utan allihop. Vi jobbar ju ihop, och ser hur illa hanterad frågan är.

Signalen är hur tydlig som helst….
• Du är totalt utbytbar, och alldeles genomskinlig.
• Vi räknar inte med att du ska stanna här.
• Vi struntar i att du pga anställningsformen inte får en tillräcklig ekonomisk bas, som ger dig möjlighet att planera din framtid
• Du ska inställa dig i tid. Du ska mata den här maskinen. Du ska klara alla förekommande sorteringsjobb. Du ska helst försvinna ifrån Posten innan du får förslitningar och krämpor som hotar att bli långvariga.

Men, snart får detta konsekvenser …
  I år har vi bara på Stora Brev nära 60 kamrater i sektionen som fyller 60 år eller mer. Så småningom kommer dessa personer, som i stort sätt alla jobbar heltid att gå i välförtjänt pension.
  Alla dessa kunniga, lojala och kvalitetsmedvetna postisar som snart går i pension ska ersättas med unga och starka och friska människor. Det är ju bra. Så ska det vara!
  Vem ska ersätta dem?
  Blir det deltidsanställda, tidsbegränsade och säsongsanställda?

Postsortering är ju som väl de flesta av oss är väl införstådda med, inget direkt kvalificerat arbete. Själv var jag med när vi intervjuade 15 stycken arbetssökande, mestadels unga människor som ska vikariera för "friåringarna".
  Vilka kvalifikationer ska man ha för att jobba som postsorterare?
  Du ska i princip vara kapabel att läsa postnummer, du ska vara fysiskt någorlunda stark och du ska kunna mata en sorteringsmaskin.
  Ändå är det så otroligt mycket annat som ska till för att det ska fungera. Det är många kuggar som ska passa in i hjulet.

• Tajming! … eller förmåga att se när saker ska göras för att det ska bli så smidigt som möjligt.
• Lagarbete!… samarbete och förmåga att peppa varandra när monotonin hotar fälla sömn över oss.
• Error! … alla konstiga brev med oläsbara adresser. Trasiga försändelser. Felskickade lådor. Ständiga "räddningar" av post som kommit på fel vägar.

Vi som står där varje dag och sorterar vet att kunniga postsorterare med Posten som arbetsgivare sedan många år, ofta löser kniviga problem utan minsta bekymmer. Inte så snabba kanske, är dessa veteraner, men rätt blir det. Utan att göra så mycket väsen av det.
  Där talar vi om kvalité!

Men ingen tillfällig "deltidsprocentare" med en horisont som sträcker sig några månader framåt i tiden har någon rimlig anledning att lära sig detta. "Tuta och köra" är vad som gäller och om något blir fel så "shit happens". Ja det där med kvalité blir ju då inte så enkelt, när den vårdslösheten som Posten visar mot unga tidsbegränsade blir så här tydlig.
  Det är hög tid att vi inser att ålderspyramiden bland våra medlemmar harmonierar med Postens fasta anställda. För hur ska vi kunna motivera dessa tidsbegränsat anställda till att gå med i SEKO? Vem hinner etablera en kontakt med en grupp eventuella medlemmar som ständigt flyttar runt, byter arbetslag och tidvis sitter hemma och väntar på eventuell påbackning av tidsbegränsningen ?

När SEKO varslade om strejk och tog ut Stockholmsterminalerna blev detta tydligt. Vi hade vid det tillfället en stor grupp tidsbegränsat anställda som var oorganiserade. Om denna grupp i framtiden blir ännu större är det stor risk för att vårt starkaste vapen mot arbetsgivaren försvagas.
  Vi blir en både bokstavligen och andligen tandlös fackförening.
  I över tio år har det rått undantagstillstånd. Vi måste sätta stopp för detta, och vi borde kunna övertyga vår arbetsgivare om att tidsbegränsad inte bara är begränsad i tid utan också i motivation och i kvalité.

Eva Brattström

Eva Brattström är ordförande i Sektion Stora brev på Årsta.





Allas bord

"Arbetsmiljöbordet är inte någon annans bord. Det är allas bord"

  • Usla arbetsförhållanden i en usel arbetsmiljö där det mesta förändrats till det sämre.
      Jag skulle tro att de flesta, även våra chefer, håller med om att det är resultatet av "Projektet".
      Dessutom går själva produktionen på kryckor. Postvolymerna är för stora - eller åtminstone för ojämnt fördelade över dygnet. Stressnivån är konstant hög.
      Hur kunde det gå så illa? Trots den ymniga floran av projektgrupper och andra arbetsgrupper där fackliga representanter och slutligen även en del skyddsombud deltagit? Många arbetskamrater är besvikna och undrar. Personligen skulle jag svara dem bl a så här:

    1. Den fatala "sniklösningen"
    Det grundläggande misstaget alltsedan projektstarten var och är att omdanarna inte avsatte tillräcklig produktionsyta för en rationell produktion med åtminstone bibehållen standard för arbetsmiljön. Postens ledning valde att äventyra ett dyrt jätteprojekt genom en så elementär miss, genom att inte tillföra tillräcklig plats att producera på. Ofattbart!
    • Om produktionsplanet i terminalen hade byggts ut eller fler våningsplan inkluderats för produktion hade påspädningen av arbetsmiljöproblem, ovanpå de gamla, inom enheten Små inte behövt finnas.
    • Maskinerna hade kunnat glesas ut och bulleravskärmas i stället för att trängas ihop i samma skrymslen. Den dagliga bullerdos som tvingas på oss hade då inte behövt öka.
    • Spridningens s k Bellman-sortering hade inte behövt trängas in i den otillräckliga vrån mellan bullrande IRMer och lådstation / Postöppning med miserabla arbetsförhållanden som följd.
    • IRMs transportörer hade kunnat ha kvar den välbehövliga gången till kaj som nu proppats igen av en sorteringsmaskin (GSM 32), ett stort problem särskilt i kvällsarbetets slutskede.
    • Vi hade inte behövt arbeta direkt under den bullriga LTPn i taket och därmed också sluppit detta nya säkerhetsproblem.
    • O s v. Exemplen kan göras många.
    Den påtvingade nya trängseln överallt innebär dessutom ökade tillbuds-/olycksrisker och - till råga på allt - sämre möjligheter att utföra sorteringsarbetet på ett rationellt sätt. Samtidigt som volymerna växt sig orimligt stora och verkligen kräver svängrum.

    2. Trolleritricket konsekvensbedömning
    Under en lång tid satt många, verkligt många, och diskuterade och diskuterade i olika slags projektgrupper. De anställda gick och väntade på resultatet av alla dessa mödor i sammanträdesrummen. Förgäves, kan det tyckas.
      Tillsammans är vi starka, brukar det heta i de fackliga sammanhangen. Det visade också strejkvarslet att vi är! Men i "Projektet" splittrades det tänkta inflytandet till enskilda individer som på egen hand fick kämpa för att få med en och annan mening i protokollen. Oftast tydligen till intet förpliktigande för projektledningen. Ett genuint kollektivt och systematiskt samarbete mellan förtroendevalda inbördes - och framför allt med arbetskamraterna som förtroendevalt - saknades.
      Konsekvensbedömandet, så som det genomförts, föreföll mig snarast vara en administrativ rit som dolde arbetsmiljöeffekterna. Hela processen framstod som en medveten psykologisk förträngningsprocess. Själva arbetsmiljöproblemen "försvann", blev sekundära. Kvar på arbetsborden låg pappersbuntar med godtyckliga och svårtydda bedömningssiffror. Det tycktes inte ens finnas någon genomtänkt mall för vad riskskalans fem siffror egentligen skulle stå för och olika arbetsgrupper värderade säkert siffergraderna olika.
      Men verkligheten hinner alltid ikapp! Nu har vi den framför ögonen och arbetsmiljön måste lyftas upp på arbetsborden igen!
      Varför gör man över huvud taget konsekvensbedömningar OM MAN INTE AVSER ATT DRA KONSEKVENSERNA AV DEM - dvs undanröjer problemen innan planerna sätts i verket alternativt undanröjer själva planerna? "Vi får förbättra efter hand" är ett motto som vare sig nu eller tidigare lär övertyga någon, vare sig "vanliga" anställda eller ens våra chefer, i uppriktiga stunder.

    3. "Någon annans bord"
    Ett annat övertydligt inslag i den förträngningsprocess som skapats kring de tydliga försämringarna av Årstaterminalens arbetsmiljö är att så många i ansvarsposition ivrigt - och med tydlig, kallsvettens lättnad - bollar över problemen på någon annan när de kommer på tal: Det är inte mitt bord! Det finns inga pengar. Tillhör den eller den arbetsmetodikgruppen (som väl inte varit verksamma på länge?). Osv.
      Arbetsmiljöproblemen ska tydligen alltid lösas någon annanstans, av andra. De har ramlat mellan borden. Få har plockat upp dem, tagit tag i dem på allvar.
      När man hör t o m vårt huvudskyddsombud i samma anda hävda att de konkreta arbetsmiljöproblemen inte heller är hans bord (utan övriga skyddsombuds) blir man minst sagt bekymrad.
      Och kanske mindre förvånad över att arbetsmiljön på den volymmässigt uppblåsta Årstaterminalen ser ut som den gör. Så många av dem som de anställda förväntat sig självklart engagemang av har sysselsatt sig med andra, uppenbart sekundära, uppgifter. Såväl bland chefer som fackliga företrädare och inom skyddsorganisationen.

    KONSEKVENSEN
    av ovanstående tre punkter borde förslagsvis omedelbart - i ett första steg - vara följande:

    • Susanne Hellebrings postala plånbok måste fyllas på uppifrån posthierarkin. Den måste för 2005 fyllas med tillräckligt många extramiljoner för att undanröja de nya arbetsförsämringarna i projektets spår snarast under nästa år - i samklang med postchefernas ursprungliga löften.
    • Kring detta mål - och saneringens genomförande - borde HELA terminalen aktivt samlas i kollektiva manifestationer: "vanliga" anställda, förtroendevalda skyddsombud och fackliga representanter - och våra chefer på alla nivåer! Vi behöver verkligen chefer med civilkurage nog att säga ifrån uppåt. Gemensamt och med eftertryck. Chefer som anser att vi, de anställda, inklusive dem själva, är värda rimligare arbetsförhållanden än dagens bullrande trängselkaos. Och öppet manifesterar detta för att åstadkomma och genomföra åtgärder!

    Arbetsmiljöbordet är inte någon annans. Det är ALLAS bord - även om ansvarsrollerna skiftar. Det formella ansvaret för att nödvändiga åtgärder görs är ju alltid arbetsgivarens.

    Ewa Thörn,
    skyddsombud/Små, Årsta





    Vi är inte överens …

    Mitt i den omstrukturering som vi just nu genomlider på Tomteboda, Årsta, Segeltorp och inte minst i Norrköping är det lätt att glömma bort grundläggande fakta.
      SEKO har ifrågasatt dom kalkyler som Arbetsgivaren har redovisat, och som ligger till grund för besluten. Vi menar att det är en glädjekalkyl eller ännu hellre "duktighetskalkyl" som inte speglar verkligheten.

    Föråldrade
    Sårbarheten med att koncentrera verksamheten på det sättet som man nu gör, visar sig redan. Transporter måste klaffa, maskiner måste fungera optimalt, arbetsredskapen måste vara funktionsdugliga och personalen måste trimmas och helst satsa 110 procent ständigt.
      Ta bara en sådan simpel faktor som våra arbetsredskap t ex sorteringsfack, palettvagnar, stolar, videoskärmar och LTP er. Dom är otillräckliga, föråldrade och utslitna. Det påverkar naturligtvis möjligheten att lyckas. En allmän total uppfräschning av dessa är inte med i budgeten från Arbetsgivaren.

    Byta lysrör
    Som ett litet exempel bara så ägnade jag mig en kväll, åtminstone 20 minuter av ett sorteringspass till att :
    1) leta rätt på en fungerande palettvagn, dvs en som inte drar snett och som har skiftnyckel som gör det möjligt att reglera höjden. Man ska ju inrätta sin arbetsplats efter sina egna förutsättningar.
    2) hitta en lämplig gummimatta att stå på. Golven är så hårda att man annars riskerar skador i muskler och benhinnor.
    3) byta ett trasigt lysrör på mitt sorteringsfack Ljus är en viktig ergonomisk faktor.
    4) leta rätt på lock som inte är böjda och vridna för vidare transport. Annars kan man inte stapla lådorna på rätt sätt i behållarna. Efter att ha stått ett tag och sorterat, vill man gärna variera arbetsställningen med att sitta.
    5) Stolar är en bristvara och det tar tid att jaga rätt på en hel stol, som går att ställa in. Var och en som använder en stol, måste naturligtvis reglera stolen efter sina mått. Stolarna utsätts därför för optimal påfrestning och slits snabbt ut.

    Duktighetskalkyl
    Dessa trivialiteter har naturligtvis ingen plats i dom "duktighetskalkyler" som presenterats i projektet i sin helhet. Men det blir en viktig faktor för våran möjlighet att sköta vårt jobb. Så då blir det vi, och våra stressade arbetsledare som ska lösa problemet med befintliga medel. Det blir vi som till sist får dras med skeva vagnar, trasiga stolar och gamla grumliga videoskärmar ändå.
      Nej, vi är inte överens …
      Tidigare inställelse på morgonen, senare avslut på kvällen är Arbetsgivarens svar på att hinna med. Norrköping måste ju få tillbaks sin Post I Tid. I tid betyder att för att hålla vad vi lovar, så måste personalen slå knut på sig själva och öka sin påfrestning ytterligare genom att uttänja sin vakna tid. För tvåskiftare betyder det, antingen upp halv fem på morgonen, eller i säng runt ett-tiden på natten. Vem orkar bry sig om sig själv, sin hälsa, eller sin familj, under sådana förhållanden.
      I längden kommer detta att kosta mer än det smakar. Arbetsgivarens "duktighetskalkyl" skadar oss och håller inte i längden.
      Vi är faktiskt inte överens …





    Årstaklubbens årsmöte samlade 125 deltagare

    Årstaklubbens årsmöte den 6 mars i Folkets Hus samlade rekordmånga deltagare.
    Mötet blev livligt med många kritiska synpunkter på det gångna årets verksamhet och styrelsens sätt att sköta arbetet.
    Anders Viksten utsågs till den största syndabocken i och med att han inte omvaldes tiill kassör. Istället nyvalde mötet Rodrigo Acuna Lopez till kassör.
    Anna Panic, Janne Gebring, Kjell Johansson och Bosse Ericsson valdes till ordinarie ledamöter.
    Hasse Rosén, Owe Olausson samt Abdessatar Dridi utsågs till ersättare.
    Arne Grentzelius valdes till huvudskyddsombud och Göran Borgqvist till vice HSO.

    Utförligare rapport från mötet kommer i nästa nummer av Facktuellt.


    Bilder från årsmötet:

    årsmöte_040306_3a.jpg

    årsmöte_040306_4a.jpg

    årsmöte_040306_5a.jpg

    årsmöte_040306_8a.jpg

    årsmöte_040306_9a.jpg

    årsmöte_040306_11a.jpg




    Klubb Årsta postterminal

     
  •