Klubb Årsta postterminal





Internationellt




  • Artiklar:

  • Artiklar om EU och postpolitiken

  • Allmänna artiklar om EU/EMU

  • Länkar:





    Var står LO-ledningen i EMU-frågan?

    Vid ett EMU-seminarium som SAF och Industriförbundet höll den 8 april presenterade LO-ordföranden Bertil Jonsson ett nytt konvergenskrav som en nödvändig förutsättning för en framgångsrik valutaunion. Kravet gällde inte hur skulle få ned den europeiska arbetslösheten utan hur lönerna i Sverige skulle kunna anpassas till EU- nivå, "en union som inte långsiktigt kan upprätthålla konvergens i lönekostnadsutvecklingen kommer därför att misslyckas".
    Slutsatsen var att LO inte kan säga ja till EMU förrän det står klart att den svenska lönebildningen inte ger större ökningar än i andra EU-länder (SvD 9/4). Löneökningarna i Sverige ska med central styrning, frivilliga inskränkningar av konfliktmöjligheterna och andra metoder anpassas till "god europeisk nivå". Vad betyder det?
    Wolksvagenchefen Carl Hahn uttalade sig i februari att valutaunionen kommer att få dramatiska effekter. Plötsligt kommer priserna att harmoniseras - till lägsta nivå.
    Det kommer att ge en våldsam deflation. Då måste skillnaderna i kostnader utjämnas åt samma håll.
    Finansminister Kenneth Clarke (GB): "Pressen att påskynda strukturförändringarna kommer att bli starkare. Konsumenterna kan tvingas acceptera lägre löner i takt med lägre priser.
    Storföretagens vinster höjs på lönernas bekostnad, arbetstider och anställningsvillkor försämras och välfärdsinrättningar avvecklas.
    Alla vet vad det innebär.
    LO-ordföranden skriver i DN den 2 Januari, "..kravet på låg inflation är en del av den europeiska verkligheten som vi inte kan slingra oss undan".
    Direktörerna blir nöjda när dom hör sådant språk, och nu är det facket som åtar sig att bli inflationsbekämpare. Den genomförda konvergenspolitiken (anpassningen till EMU) har framkallat den efterfrågade lönenedpressningen inom EU-området. Det har skapat massarbetslöshet och en djup kris inom konsumtionsområdet. Bakgrunden till Bertil Jonssons uttalande är LO.s nya taktik att genom det sk LISA-projektet strama åt löneökningarna. LISA står för, Lönebildning, Inflation, Sysselsättning och Arbetsmarknad. Syftet sägs vara att skapa förutsättningar för "en expansiv ekonomisk politik som skapar den nödvändiga efterfrågan och tillväxten, och därmed tar ned arbetslösheten".
    Man kräver kraftfulla insatser mot risken för inflation.
    Denna beskrivning kan ha relevans i ett läge med full sysselsättning och överhettning i ekonomin. Nu råder massarbetslöshet och deflation.
    Med denna motivering placerar sig de fackliga ledarna frivilligt i den nedåtgående krisskruven. Själva inflationen har redan upphört, men politikerna utformar sina politiska strategier som om inflationen fortfarande var ett hot. Och kampen mot inflationen är ett av de centralaste av EU:s konvergensregler inför valutaunionens start 1999. Detta har skapat den lägsta tillväxten inom industriländerna.
    Att lönerna skulle vara den faktor som främst bidrar till ökad inflation är en ren lögn, men en politisk viktig lögn just nu. Höga vinster ökade importpriser p.g.a kronfallet och 80-talets lånekarusell har spelat en viktigare roll för inflationstakten än lönerna. Men den utvecklingen är nu historia, nu sjunker priserna, vi har deflation.
    De kapitalistiska överdomare som styr EU och finansmarknaderna har inte bara en önskan att avreglera arbetslivet och försvaga facket. Nationell ekonomisk politik och full sysselsättning är två andra klara angreppsmål. Regeringen kommer att straffas med räntehöjningar och valutaflykt för varje expansivt steg.
    Talet om att ett EU-medlemskap skulle rädda oss ur finanshajarnas grepp var inget värt. Dom hårda EMU-kraven förstärker den ekonomiska nedgången. Tanken att regeringen skall leverera en expansiv ekonomisk politik som svar på låga löneökningar är en önskedröm eller bara tom retorik.

    Avvisa försöket att genomföra en EU-anpassad lönepolitik!
    Kräv en ny folkomröstning om EU-medlemskapet!

    Jan Höglin Sth-Klara.





    EMU nästa - Stormaktsprojektet fullföljs

    Med minsta möjliga majoritet lotsade regeringen in oss i EU. Nu står EMU, valutaunionen, på dagordningen och bakom kulisserna sker förberedelserna för att avskaffa kronan. Jan Höglin, till vardags på Stora/Klump på Klara och van cirkelledare i EU-frågor, kommenterar läget.
    Bilden av EU framstår allt tydligare som en anpassning till den s k marknadens krav enligt Milton Friedmans recept. Dvs en reglerad marknad raseras med hjälp av nyliberala metoder. Med ofinansierade skattesänkningar skapas ett budgetunderskott på nationell nivå, situationen används sedan för att skapa en politisk opinion för nedskärningar av offentlig sektor och rasera välfärdssystemen.
    Målet är att sänka lönerna, avreglera arbetsmarknaden och bryta fackföreningarnas makt. Och dom grupper som står utanför arbetsmarknaden ska läras att leva på miniminivåer.

    Vi som jobbar inom Posten har med egna ögon sett vad avregleringen inneburit: den hotar nu våra jobb och glesbygdsservicen är i fara; postservicen är ännu en "mark nadsfråga", EU har inte presenterat något enhetligt direktiv ännu, men den "Svenska modellen" sprider sig i Europa, dvs avreglering.
    Hittills har EU-parlamentets socialistiska majoritet röstat nej till ett marknadsanpas sat postdirektiv, men dom svenska ledamöterna röstade påpassligt för direktivet, vilket kan vara en fingervisning på våra politikers kursriktning.
    Vi postisar protesterar mot marknadsanpassningen, vi riktar oss till staten och dess representanter, det är en viktig fråga. Om vi förlorar måste vi ställa oss frågan om staten är underordnad marknaden, eller om staten är nyliberal, eller om den är underordnad EU och förlorat sin roll.

    Med EMU (=valutaunionen) fullbordas och permanentas EU-projektet. Nationerna tappar sina sista självständiga befogenheter. EMU är konstruerat så att de sista resterna av vår demokrati, folkstyret, går i graven. Den ekonomiska politiken kommer att styras överstatligt. Den nya valutan, euron, skall skötas av en politiskt oberoende centralbank, vars direktörer är förbjudna att ta instruktioner från demokratiskt valda församlingar, och med prisstabilitet och låg inflation som övergripande mål.

    Sverige har i och med EU-medlemskapet förbundit sig att delta i valutaunionen EMU. Det är juridiskt bindande, men just nu politiskt känsligt när över 60 procent av Sveriges folk säger nej. En folkomröstning är en känslig sak för regeringen men den kan inte undvikas om man skall följa grundlagen, bland annat handlar det om Riks bankens ställning.
    Men EU:s ekonomiska politik binder upp länderna så hårt att frågan om EMU- medlemskap tenderar att bli en formalitet. Kommissionen vill att de EU-länder som står utanför EMU ska skriva under ett ekonomiskt stabilitetskontrakt där de förbinder sig att fortsätta driva konvergenspolitik. Kontrakten ska vara mer detaljerade än konvergenskraven och kunna innehålla konkreta ekonomisk-politiska åtgärder när det gäller att säkerställa låg inflation, stabil valuta och balanserad budget. Om ett land inte uppfyller målen blir det föremål för kritik och i sista hand utsatt för ekonomiska sanktioner. Sverige som blivit ett föredöme inom EU när det gäller nedskärningar, uppfyller lydigt alla konvergenskrav på alla samhällsområden; våra politiker dumpar lydigt och villigt dom svenska trygghetssystemen, sjukvården och arbetsrätten.
    Det sägs om EU-rätten att den är irreversibel, dvs den går bara åt ett håll, och det är en allt fastare union, en statsbildning. Vem kommer att styra, vilka har makten?
    Ett stormaktsprojekt utan folklig förankring och demokratiska institutioner, vad har vi för gott att vänta av det? Historien talar sitt tydliga språk, därför gäller fortfarande kravet Sverige ut ur EU!

    Jan O Höglin/Sth Klara






    SEKO Klubb Årsta postterminal

    Free counter and web stats


     
  •