Klubb Årsta postterminal





Artiklar om Posten - 9




Stoppa huggsexan!
          .......men hur?

Vet du vad holländska Posten har för beteckning i dag? Posten Nederland? Dutch Post? Eller något dylikt? Fel - TPG, vilket ska läsas som TNT Post Group. Holländska Posten med sin enorma kassakista köpte det globala ‘distributionsföretaget' TNT. Varför nämner jag holländska Posten, vad har den för betydelse för oss anställda i Posten Sverige AB? Har vi inte nog med egna problem? Flytten till Årsta, eller den till Arlanda, för att nämna två exempel. Delprivatiseringen av brevbäringen som Brevledningen vill genomföra som ett annat dagsaktuellt.

Kul med aktier, när kapitalismen kryper närmare?
Kostnader ska bort, det ska skäras ned där det går och där det ger effekt. Inom Brev är den totala lönekostnaden en väsentlig del av utgifterna, visst är det begripligt att cheferna vill sätter kniven i dessa. Ett bolags överordnade mål är att garantera ägaren vinst och Åsbrink är lika glupsk som andra ägare. Tillsvidare föreligger statliga mål om rikstäckning och servicekrav. Men politik är att vilja och förändringar inom politikens område är sällan plötsliga och tvära. Antalet ändringarna i Postlagen under senare år tyder på att det finns en klar politisk vilja till ‘förändring' inom sektorn Post och kommunikationer. I klartext - alla ser åt vilket håll vi rör oss åt!

Målet är enkelt uttryckt: man vill släppa in privat kapital som ‘moderniserar' branscherna. Förändringen inom kommunikationsbranschen har i stort drivits fram utan statlig/politisk reglering och påverkan. Näringsministrar e dyl. hade ingen klar föreställning om vilken tillväxtpotential branschen kommunikation stod inför. Marknadskrafterna som släptes loss dansade iväg i eget tempo. Vad blev resultatet? Vilken postanställd har den överblick eller insikt för att kunna uttala sig om vad som hände inom den globala telebranschen? Men minns ni vad en Svensk industriminister föreslog (under Palmes tid): man skulle bygga ett Stålverk - 90 i Luleå. Hur strategisk var det beslutet?

Ankdammen visar vägen
Avregleringen av den Svenska Postmarknaden har tjänat som experimentfält för de krafter som i huvudsak slåss för avregleringen inom andra delar av kommunikationsbranschen. Det går inte att häva in lika mycket vinst inom postbranschen som inom tele- eller elektronikbranschen. Rationaliseringspotentialen inom Posten har dock i flera år lockat tillräckligt många kapitalister av olika slag. Den som ville kunde redan för flera år sedan läsa om detta i Svenska affärstidningar.

Ska vi vaccinera oss?
Svenska Postens förändring har påverkat andra europeiska Postchefer och - ministrar. Förändringen i Holland, Danmark och Storbritannien håller på att överträffa utvecklingen i Norden. Med stöd av kapital som är mångdubbelt större avgörs den matchen. Nästan dagligen kan vi nu läsa om uppköp av paket eller expressföretag inom eller utanför Europa. Vem kan bedöma resultatet av denna köprusning? Kampen om postmarknaden i Europa lär avgöras under de närmaste två åren? Klart att det påverkar oss svenska postisar.

Globaliseringen/internationaliseringen håller med andra ord på att drabba oss för fullt! Ty Brevs ledning agerar mot bakgrund av alla de konkurrenter som finns i Sverige och i Europa/USA. Finns det ett skydd mot ‘vår' del av globaliseringshotet? Kan vi mobilisera motstånd? Kan vi räkna med att vinna opinionen? Säkerligen kan vi anställda räkna med sympati från någon stackars - då förmodligen ännu mera - överkörd privatkund och medborgare. Men hur mycket väger de stödet, när storkunderna som tjänar grova pengar tack vare avregleringen och ökad konkurrens, köper opinionsstöd i media. Vem har den stora megafonen när det gäller att påverka opinionen?

Kan vi räkna med stöd från postfacken i andra länder? Det uppriktiga svaret är nej - postfacken i Europa är tillbakaträngda i defensiva positioner (se artikel på annan plats!). Hade tyska IG Metall protesterat om BMW köpt SAAB? Skulle Deutsche Post AG vilja köpa Posten AB inte tror jag att tyska facket skulle protestera.

Ett brev betyder så mycket?
Om man nu ska försöka knyta ihop säcken - vad fan kan vi göra åt situationen? Är det så illa ställt att vi bara har att välja mellan att bli överkörda eller amputerade före styckning? Har facket kvar möjligheter att hävda positioner och ställa krav? Och vad är i så fall realistisk att genomföra? Eller är det bättre att skriva brev till chefen för Tyska Posten AB och be honom hålla fingrarna borta? Hjälper det om vi ordna med en demonstration utanför holländska ambassaden?

Samverka ändå - är du inte klok?
Det jag tror på, är två strategier. För det första så måste vi (och andra fack) bygga upp och verka för ett fördjupat och förnyat sätt att samverka internationellt. Facket måste agera mera globalt, samverka internationellt eftersom kapitalet/marknaden är global. Att låsa in sig i en faluröd stugidyll hjälper oss inte ur knipan. Men mer om det en annan gång.

För det andra betyder det att vi måste fortsätta med det svåra, mödosamma och vanliga slitet: att påverka vår ledning så att de förstår att vi behövs om de och för att (och därmed firman och därmed även vi jobbare) ska kunna ha en framtid. Vilket också betyder att vi måste förstå hur intäkter och kostnader hänger ihop inom företaget. Vilket dock t ex inte betyder att vi tycker att Posten inte ska ha en aktiv marknadsavdelning eller köra reklamkampanjer som märks och säkerligen är dyra! Vilket inte heller betyder att vi anställda bara ska ta stryk och t ex inte ställa krav på vettiga arbetstidsförkortningar! Framtiden klarar vi bara genom att både vara offensiva: de kan vara smartare produktion, attraktiva produkter och bättre kvalité, de måste även ske genom satsningar på personal (mer ansvar, utbildning, belöning, bättre villkor).

Så här i förbigående
För att återgå till vår ledning. Hur smart är då tanken på arbetstidsförlängning, ja - rätt uppfattat - förlängning som presenteras i olika delar av landet. Hur kan ledningen - samtidigt som man är medveten om problemet med vår åldersstruktur - på allvar tro att en förlängning av arbetstiden för många av oss kommer att leda till lägre kostnader och/eller en billigare produktion. Har man tänkt till eller räknat på det? Finns det en personalekonomisk kalkyl som stöder ledningens antagande? Eller är det bara ett reflexartat beteende utlärd på någon handelshögskola?

Från klarhet till klarhet?
Posten har nu återigen fått en kompetensförstärkning genom externrekrytering. Har man som vi inom Företagsrådet kunnat följa några nya chefer så är vår bedömning klar. Mycket av det de gör görs mera professionellt. Samtidigt lyser högkapitalistiska drag igenom på ett helt annat sätt. Om detta kan man som ansvarig facklig motpart ha vilka privata uppfattningar som helst. Den avgörande frågan är om vi nöjer med ett avståndstagande - vi gillar inte vad de håller på med! Det är ideologisk helt fel av dem! - eller om vi ska fortsätta med att ställa våra krav. Och fundera på vilka vi ska ställa!

P-O Brandeker

(Facktuellt nr 2/1999)

P-O Brandekers artikel är en kommentar till Jan Åhmans artikel "En oförnuftig värld". Den artikeln finns HÄR!





Uttalande av SEKO:s företagsråd med anledning av Alerfelts propåer om entreprenader inom Utdelning

Under ett anförande för serviceorådescheferna och utdelningscheferna inom Brev tecknade brevchefen Bo Alerfeldt en vision där 10 % av vår verksamhet inom 24 månader bestod av franchise/entrepenadlösningar.

Företagsrådet för SEKO Utdelning gör med anledning av detta följande uttalande:

Brevchefens utspel om franchise/entrepenadlösningar har inte föregåtts av något beslut i Brevs styrelse eller behandlats i Brevsam. Vi är därför besvikna inte bara på den förmodade inriktningen, utan även på brevchefens sätt att driva frågor utan att kontakter med de fackliga organisationerna tagits först.

I vårt nyss tecknade inflytandeavtal är vi överens om att alla strategiska frågor av vikt skall diskuteras redan på idéstadiet. Vi kan bara konstatera att så inte har skett i detta fall.
  Bilden som visades upp innehöll till och med kvantifierade målsättningar i omfattning och tid.
  Vi kommer därför att ta upp detta hanteringssätt till behandling i Brevsam den 24/2.

Vidare anser vi att frågan om franchise/entrepenadlösningar är en mycket tydlig ägarfråga. Att på detta sätt smygprivatisera Posten är en fråga vi är tveksamma till om det finns uttalat ägarstöd för.

Utspelet kommer dessutom vid en mycket olämplig tidpunkt. All energi de närmaste 24 månaderna behöver istället läggas på att hitta en samlad logistiklösning som serviceområden a bör ansvara för.
  Företagsrådet upplever att vi nu står inför ett mycket tydligt vägval. Det ena är en renodlad brevutdelningsorganisation med utarmat arbetsinnehåll och sämre arbetsmiljö. Enkla arbetsuppgifter som utförs av lägstbjudande. Ett lågkvalitetsposten med svagare och svagare varumärke. En utveckling bort från det som beskrivs i 2000-talets arbetsplats.

Det andra alternativet är en samlad logistiklösning för kunderna med arbetsuppgifter för oss från morgon till kväll. Ett alternativ där de som möter kunderna också är de som utvecklar affärerna. Ett varierat arbetsinnehåll med goda utvecklingsmöjligheter för de anställda. En vision som de anställda kan kan känna delaktighet i.

För att delta i den nödvändiga förändringsprocess Posten står inför måste de anställda mycket tydligt känna att de är en naturlig del av företaget. Brevchefens utspel riskerar att mycket snabbt förstöra den förändringsvilja vi under ett antal år byggt upp. De anställda har bidragit till fantastiska produktivitetsförbättringar inom Brev de senaste åren.

Vi har bevisat att vi håller världsklass i alla avseenden inom vår verksamhet. Rasera inte detta genom dylika utspel.

SEKO:s Företagsrådet för Brev Utdelning





EU-kommissionär hotar posttjänsterna i Europa

En kommentar från Kommunikationsinternationalen

Det är ingen hemlighet att den EU-kommissionär som är ansvarig för posttjänsterna, Martin Bangemann, trots att han tidigare försäkrat det motsatta, är fast besluten att så snart som möjligt genomföra en total liberalisering på postområdet. Han vill drastiskt reducera pris- och viktgränserna för det reserverade området (f n 350 gram eller 5 ggr normalportot) och sedan genomföra en full liberalisering från år 2005.

En delegation från Kommunikationsinternationalen (KI) träffade Bangemann vid två tillfällen: i oktober och november. Enligt EU:s postdirektiv som antogs i fjol skall EU genomföra en grundlig revision av den nuvarande situationen innan man fattar några beslut om ytterligare liberalisering.

Kommissionen har utfört granskningar på följande områden:

  • Liberalisering av direktreklam
  • Pris- och viktgränser
  • Gränsöverskridande post
  • Liberalisering av tömning, sortering och transport
  • Finansiering av samhällsomfattande service

Rapporten med slutledningarna från dessa granskningar har fortfarande inte kommit.

Under mötet med Bangemann visade han sin vanliga irritation över att behöva diskutera de här frågorna med fackets representanter och gjorde det klart att han anser att samhällsomfattande service kan tillhandahållas även på en fri marknad. Han anser inte att det är nödvändigt med några garantier om samhällsomfattande service utan att regeringarna individuellt skall kunna införa någon form av subventionering för sådana tjänster som de anser nödvändiga. Trots att han insisterar, visar de senaste pressrapporterna dock att han förlorat hoppet om att lägga fram några konkreta förslag före årsskiftet (98-99).

KI kommer fortsättningsvis att kräva garantier för samhällsomfattande service, enhetliga priser och skydd för miljön.

(Kommunikationsinternationalens nyhetsbrev 12/1998)





En oförnuftig värld...........

Den brittiske industri- och handelsministern Peter Mandelson tillkännagav den 7 december 1998 sina avsikter med det brittiska postverket, The Post Office. De förändringar som man tänker vidta är i stora drag desamma som genomfördes hos oss 1994-95. Det brittiska Postverket omvandlas till ett statligt ägt bolag med stor självständighet. En "regulator" kommer att få ungefär samma ansvar som den svenska Post- och telestyrelsen. Han ska - som det alltid så vackert heter - skydda konsumentintressena och bevaka servicenivåer, priser, glesbygdsservice och säkerställa en - det låter så fint på engelska - "fair competition". Postens monopol på försändelser med porto lägre än 1£ avskaffas - samtidigt som skyldigheten att dela ut försändelser över hela landet består. Normalbrevsportot behålls - men det blir tillåtet med rabatter för stora sändningar. Allt låter med andra ord mycket bekant.
  Från olika håll - även inom den socialdemokratiska regeringen - hade det föreslagits att The Post Office dessutom, åtminstone till en del, skulle privatiseras. Det brittiska postfacket, CWU, såg därför den ansvarige ministerns beslut som en stor framgång, i och med att bolaget blir kvar i statlig ägo.
  Liknande förändringar har genomförts i flera andra stater inom och utom EU, exempelvis i Tyskland och Holland. Som jag tidigare har rapporterat om här i Facktuellt så tillåter EU:s direktiv fortfarande monopol och andra skyddsregler för att kunna upprätthålla en samhällsomfattande posttjänst i medlemsländerna. Samtidigt är EU:s målsättning helt klar: en fullständig liberalisering, om nu det är det rätta ordet. Som framgår av Kommunikationsinternationalens rapport på annan plats i detta nummer av Facktuellt, så arbetar den ansvarige EU-kommissionären också för att genomföra dessa intentioner. "Den brittiska Postens marknader är under attack, inte bara från kurirföretag, utan också från de tyska och holländska postbolagen, som aggressivt tar sig in på den brittiska marknaden", förklarade Mandelson när han beskrev bakgrunden till sitt beslut.
  The Post Office chef, John Roberts, gick ett steg längre när han i ett tal den 19 januari i år förutsåg att "tre eller fyra" postföretag kommer att dominera den europeiska marknaden och tillsammans med ytterligare en handfull bolag bilda en "superleague" på världsmarknaden. Samtidigt kommenterade han The Post Office´s köp veckan innan av Tysklands tredje största paketdistributör. - Denna affär, sade han, är ett tydligt bevis på den brittiska postens beslutsamhet att bli medlem i den intenationella "superligan".


Detta är några ögonblicksbilder som illustrerar huvudtrenden i utvecklingen inom postbranschen de senaste tio åren: en i många år statligt reglerad och i statlig regi bedriven verksamhet utan särskilda vinstintressen öppnas för de stora kapitalen. Än så länge i de flesta fall statligt ägda, men likafullt stora kapital som slåss om marknader och profiter! Det är ingen tillfällighet att de brittiska postcheferna, oavsett om det är ministern eller direktören som talar, använder ord som "fronten" och "attack"; det är utan tvekan ett krig som pågår.


På samma gång en förutsättning för och ett resultat av denna process - eller krigföring; välj det ord som passar bäst! - har den postala verksamheten genomgått en oerhört snabb teknisk utveckling. Proportionerna har vänts så att vi från en övervägande manuell sortering på terminalerna inom några år kommer att köra 70-80 procent av breven i maskiner. Och denna förändring har genomförts på knappt ett decennium. Den svenska Posten var tidigt ute, men nu är snart de övriga tongivande länderna ikapp. Även på detta område! I Tyskland slutför man nu vad de kallar för Brev 2000: 83 nya "huvudterminaler" har byggts och utrustats med 670 GSM/FSM och 150 SSM!
  Det som återstår av mekanisering inom brevsorteringen är (när brevresningsmaskinerna snart är på plats) de finställningsmaskiner som eventuellt kommer.
  Den stora manuella hantering som därefter återstår är naturligtvis brevbäringen. Där kommer man inte så mycket längre med maskiner och det är därför som Alerfelt nu har proklamerat det första steget mot entreprenader i brevbäringen. Han vill lägga ut 10 procent på entreprenad eller franschising inom de närmaste 24 månaderna. Sedan betinget togs bort och gruppreklamsutdelningen gjordes obligatorisk har brevbärarkåren pressats till det yttersta. Man kan inte med nuvarande brevbärare och inom nuvarande organisation komma så mycket längre i den vägen. Därför planerar de att vrida ur de sista dropparna genom entreprenader/franschising - men framför allt tänker de göra sig av med de idag ganska åldersstigna brevbärarna och istället ta in nya yngre människor som orkar litet mer. Det är helt enkelt Mac Donaldsstuket det handlar om. Så krassa är de! Sedan kan de som uttalar sig i Nyhetsposten och ropar Hallelujah! tycka vad de vill!


Mekaniseringen av brevsorteringen är enligt min mening en i grunden förnuftig utveckling (det kan man däremot inte säga om entreprenaderna!). Problemet är bara att denna förnuftiga utveckling genomförs i ett oförnuftigt samhälle. När man med datorernas och maskinernas hjälp förenklar och förbilligar sorteringen, vart tar då vinsterna vägen? Man kan tycka att vi nu borde ha bättre råd än tidigare att upprätthålla en bra och billig postservice för alla medborgare i hela landet. Och den personal som utför jobbet borde få bättre löne- och anställningsvillkor! Som bekant förhåller det sig precis tvärtom.
  Medan våra reallöner i bästa fall ligger och stampar på samma nivå sedan decennier tillbaka (och övriga villkor försämrats) så erbjuder regeringen - utan att skämmas - den nye postchefen en lön på minst tre miljoner om året. Minns vilket ramaskri det blev när Dahlsten fick 80.000 i månaden (= knappt en miljon om året)! Man kan alltså säga att 2-3 miljoner av rationaliseringsvinsterna de senaste åren gått till att höja VD:s lön. Naturligtvis följer de övriga chefslönerna med uppåt, så där rinner ytterligare ett antal miljoner iväg. Det vore också intressant att summera de ökade reklamkostnader, kostnader för försäljeriet, och annan onyttig verksamhet som blivit en följd av avregleringspolitiken och bolagiseringen. Den största delen av de vinster som mekaniseringen och effektiviseringen och utslitningen av personalen gett upphov till har emellertid antagligen hamnat hos den kategori av stora kunder som tjänat på portoomläggningarna de senaste åren. Eller rättare sagt: hos kapitalägarna i dessa bolag!


I de första intervjuerna betonade den nye postchefen den svenska Postens internationella roll. Tillsammans med de övriga nordiska postbolagen ska vi ta upp kampen om marknaderna. Han använde inte riktigt de orden, men det var andemeningen i det han sade.
  Det är ett stilriktigt uttalande. Nu öppnas marknaderna så nu gäller det att hänga med!
  Eller?
  Vi har ett av världens bästa postföretag. Få länder har en lika väl fungerande postservice som den vi har i Sverige. Det ska vi vara stolta över och slå vakt om. Vi vill alla göra ett bra jobb och det gjorde vi redan innan alla kvalitetskurser och marknadsföringsjippon och avregleringar och entreprenader och annat skit ens var påtänkta!
  Magnus Rönström skojade i förra numret av Facktuellt om Trustor som ny ägare till Posten, nu när vi blivit bolag och aktierna så småningom släpps ut på marknaden. Så kan det gå - men det är troligare att Deutsche Post om tio år äger Posten AB. Kanske sitter då näringsministern och SEKO:s koncernfack och andra "internationalister" och gläds åt att det tyskägda dotterbolaget Svenska Posten AB i alla fall i sin tur köpt på sig några små dotterbolag i de baltiska länderna. Mig roar det i alla fall inte! Låt tyskarna och polackerna och balterna sköta sin postservice - så sköter vi vår!
  De som tycker om att sälja bilar och papper och dataprogram får gärna fortsätta med det - bör fortsätta - så att vi har råd att köpa hem litet goda franska viner - och varför inte några tyska sorteringsmaskiner också!
Men grundläggande samhällsservice ska inte göras till en handelsvara!

Jan Åhman

(Facktuellt 2/1999)





Pensionsstiftelsen säljer ut Tomteboda och Årsta

Postens pensionsstiftelse planerar att sälja samtliga brev- och paketsorteringsterminaler. Syftet med försäljningen är att minska fondens ägande i fastigheter och öka andelen aktier och andra värdepapper. Postkoncernen svarar idag för ca 97 procent av hyresintäkterna i berörda fastigheter. Som regel har Posten långa hyreskontrakt för sorteringsverksamheten. För Årsta (Sth Syd) har man nyligen tecknat ett tioårigt hyreskontrakt och Tomtebodas kontrakt löper t.o.m år 2005. En eventuell försäljning uppges inte beröra sorteringsverksamheten i terminalerna. Målet är att samtliga hus ska säljas under 1999.
  De terminaler som berörs inom Brev är Årsta, Tomteboda, Sundsvall, Norrköping, Västerås, Alvesta, Linköping, Malmö och Göteborg.

/JÅ





Tomteboda, Klara och Sth Syd till salu
Därför säljs terminalerna?

Bakgrunden till utförsäljningen av våra terminalbyggnader är den pensionsskuld som Posten fick överta när företaget bolagiserades den 1 mars 1994.
  Så länge Posten var ett statligt affärsdrivande verk garanterade staten de pensionsåtaganden, den pensionsskuld, som Posten hade gentemot personalen. Utbetalningen av löpande pensioner gjordes ur driftbudgeten men eftersom Staten stod som garant för att Posten skulle klara av sina utbetalningar behövde skulden aldrig balanseras i några bokslut och inga egna reserver byggas upp.

När Posten blev bolag så innebar det att bolaget självt (även om det fortfarande är till 100 procent ägt av staten) måste garantera den pensionsskuld man har till personalen. Detta kan ske på tre sätt:

  • Kontoföring
  • Försäkring
  • Stiftelse

    Kontoföring
    Kontoföring innebär att hela skulden tas upp i företagets egen balansräkning. Det gäller då att företaget har tillgångar som balanserar den stora skuld (de åtaganden) det handlar om. Postens pensionsskuld uppgår idag till mellan 9 - 12 miljarder kronor, beroende på vad man räknar in i den (se nedan!). Problemet med denna lösning är att företaget får en svag balansräkning. Mycket av tillgångarna "går åt" (bokföringsmässigt) till att täcka den gigantiska pensionsskulden, vilket exempelvis försvårar upplåning till investeringar, etc.

    Försäkring
    Försäkring av skulden innebär att skulden inte behöver tas upp i balansräkningen mot att företaget istället försäkrar hela skulden i något av de försäkringsbolag som sysslar med sådana affärer. Problemet är att premien skulle bli dyr, uppskattningsvis ca 400 miljoner per år. En kostnad som belastar driften varje år.

    Stiftelse
    Stiftelse. Det alternativ som Posten valt är att bilda en pensionsstiftelse. Det innebär att man för över tillgångar till stiftelsen, som därefter garanterar skulden och helst också klarar utbetalningen av löpande pensioner. Dock har Posten som bolag fortfarande det slutliga ansvaret för att pensionsåtagandena fullföljs. I Postens fall handlar det om att man fr.a. har fört över sina fastigheter till stiftelsen, bl.a. våra terminalbyggnader.
      I en normal stiftelse av den här typen brukar man placera tillgångarna så att den allra största delen ligger i aktier och andra värdepapper, av den enkla anledningen att dessa beräknas ge en högre avkastning.
      I Postens pensionsstiftelse är proportionerna sådana att en majoritet av tillgångarna hittills har legat i fastigheter. Det är mot den bakgrunden som man nu säljer ut fastigheter, för att istället köpa värdepapper.

    Pensionsstiftelse 1996
    I den stiftelse som har bildats, Postens pensionsstiftelse 1996, har man bara fört över pensionsåtaganden t.o.m 31.12.1996 till stiftelsen. Värdet av dessa åtaganden uppgick 1997-12-31 till ca 8,8 miljarder kr. Det övervägs att även föra över resten av skulden (som idag kontoförs) till en ny stiftelse. Resten av skulden uppgick 1997-12-31 till ca 480 miljoner. Den sammanlagda pensionsskulden uppgick alltså vid den tidpunkten till ca 9,3 miljarder (8,8 + 0,480 miljarder).
      Netto, bör man tillägga. Utöver detta tillkommer nämligen vissa andra åtaganden, fr.a. de som följer av övergångsbestämmelserna i pensionsavtalet, men också egenlivräntorna för dem som tjänat in pensionsrätt i Posten och sedan slutat i företaget.

    Ansvarsförbindelse
    Övergångsbestämmelserna innebär att man har rätt att gå tidigare än 65 år, om man så önskar. Eftersom detta är en utfästelse som man inte vet om den enskilde kommer att utnyttja så bokförs denna (svårprognosticerade) skuld för sig, som en ansvarsförbindelse. Ansvarsförbindelsen redovisas i bokslutet, men den varken kontoförs, försäkras eller läggs in i någon stiftelse. (I varje fall inte så länge företaget är så solvent att aktieägare, långivare, affärsförbindelser, etc litar på att företaget klarar av att infria den!) Ansvarsförbindelsen uppgick 1997-12-31 till ca 3,5 miljarder. "I värsta fall" skulle därför den totala pensionsskulden uppgå till ca 12,8 miljarder (9,3 + 3,5 miljarder). Nu gör den inte det eftersom man vet att långt ifrån alla utnyttjar övergångsbestämmelserna fullt ut och alla tar inte ut sina egenlivräntor. De sammanlagda åtagandena uppgick därför 1997-12-31 till mellan 9,3 och 12,8 miljarder.

    Öka avkastningen
    När stiftelsen bildades förde man över tillgångar dit som ungefär motsvarande värdet av den skuld som placerades där. Därefter har stiftelsen börjat sälja av fastigheter. Syftet med detta är att öka avkastningen på tillgångarna. Främst genom att aktier etc förhoppningsvis ger en bättre avkastning än fastigheter, men också genom att fastigheterna när de säljs kan tänkas inbringa mer pengar än vad de är bokförda till; därigenom ökar stiftelsens kapital.

    För den som efter denna redogörelse känner sig osäker om Posten verkligen kan garantera våra pensioner kan det vara tryggt att veta att staten fortfarande står i borgen för ungefär hälften av den fastställda pensionsskulden på 9,3 miljarder och att den andra hälften har försäkrats. Detta alltså som en extra säkerhet utöver pensionsstiftelsen. Eftersom pensionsstiftelsen finns blir försäkringspremien lägre än om man valt att enbart försäkra skulden.

    Jag har hittills mest talat om olika sorters garantier för att posten ska kunna betala ut våra pensioner. Men hur stora är egentligen de löpande kostnaderna? – Ca 600 miljoner betalas ut i pensioner varje år. Meningen är att Pensionsstiftelsens avkastning på sitt kapital ska betala merparten av detta, resten tas i praktiken ur driften varje år.

    Jan Åhman

    (Facktuellt 1/1999)






    SEKO Klubb Årsta postterminal

     
  •